En oväntad vändning

idag har hon tiggt och puffat på mej HELA dagen! mat mat mat och så kotte och boll så klart, är det enda som rör sig i hennes huvud så ja,nu är hon tillbaka min gofisa!
Såret läker jätte fint och hon har behövt tratten på sig en enda gång för hon rör inte ärret,hon är så duktig.
Nyss hjälpte hon mig att göra rent och ge kycklingarna mat,hon nosar så försiktigt på dom.
Nemo,vår lilla busunge är faktiskt också försiktig med dom,tro det eller ej!
Idag fick han en utskällning av Molly,så Mollys mamma blev jätte sur på henne,hon fick gå in och få pälsen bortklippt som straff :)
Han är inte så tuff alla gånger,blir satt på plats av en liten grå lurvig sak till hund! Tur att han kan sköta sig ibland!

Inatt skrek agnes så jag var tvungen att gå upp och se så ingen av kycklingarna hade fastnat eller nåt,men hon var bara hungrig,dumma hönsmamman hade ju tagit bort maten. När dom fått ätit sig mätta somnade dom gott under lampan. Inatt får skålen stå kvar!
nu ska jag krypa ner med nemo och läsa en bok,hoppas att vädret är bättre i morgon!

har idag hämtat nio små duniga bollar. Jag skulle bara ha sex men jag köpte hela kullen så det blev tre till!
barnen har fått döpa några av dom idag men eftersom vi inte har en susning vad det är för kön har dom fått tillfälliga namn!
Lägger upp några bilder men har inte orkat knäppa porträtt på alla nio idag!
Nu ska jag kolla till dom små sen blir det sussa!
Indra mår mycket bättre idag,en aning vinglig bara, men låter hon bli att nysa medans hon går så går det super!

Det var jätte kul att mamma och syrran har varit i Mora denna helg! så roligt att få umgås när vi alla,ja nästan alla,Emma var ju inte här,kan vara tillsammans! det händer inte så ofta.
Men det som inte har varit roligt är att min älskade Indra blev jätte sjuk.
Hon har varit slö och lite halv dålig hela veckan som var. trodde först att det berodde på att hon hållt igång för mycket,hon är ju ingen ungdom längre,men i mitten på veckan slutade hon att äta började kräkas och drack fruktansvärt mycket. Hon hade även konstiga blödningar fast löpperioden skulle vara över.
Jag började lite smått misstänka livmodersinflammation men på torsdagen så var hon pigg,nästan som vanligt.
Fredag morgon vaknade jag av att hon kräktes när jag klev upp låg hon och andades jätte konstigt,först jätte fort och ytligt sen djupt och stånkande på nåt vis,jätte läskigt lät det.Hon hade även jätte vårt att gå så husse fick bära.
Jag ringde till falun och fick komma nästan på en gång.
Där visade det sig efter röntgen att mina misstankar var rätt men hon var inte just nå svullen över magen som dom kan bli.
Dom tog prover som inte alls var bra.Feber på 41.6 och uttorkad. Hon var så dålig att dom inte vågade operera henne på en gång.
Hon blev inskriven och fick ligga med dropp och antibiotika intravenöst.
Så vi fick lämna henne där i säkert den bästa vård men det kändes så fel...ville stanna hos henne!
väl hemma i Mora gick vi och väntade på samtal att operationen hade gått bra och sent på eftermiddagen kom det, Indra mådde bra och skulle få åka hem på lördagen.
Men så blev det inte,på lördagen mådde hon inte alls bra,åt inget,var slö och omotiverad och ville helst inte röra sig,dom tyckte att hon skulle stanna iaf till söndagen och få mer dropp och "smärtis".
Söndag morgon var hon pitgg igen men fruktansvärt vinglig, men hem fick hon komma!
Det var en överlycklig matte och husse som förväntansfullt stod och kikade ut i korridoren efter sin lilla go tant och till slut kom hon,vinglandes som en fylltant och så lycklig att se oss! det var en lycka som kändes i hela kroppen,ungefär som när man föder barn!
Det första hon letade upp när vi kom hem var sin boll,och med svansen viftandes och utan nån som helst koll på sin kropp ville hon leka,men tyvärr får hon lov att vänta med det ett tag!
Idag är hon nästan som vanligt,fortfarande en aning vinglig men verkligen på bättrings vägen,hon har tiggt sockerkaka hela eftermiddagen!
Hundar blir verkligen som ens barn,hela kvällen igår gick jag och tittade på min vackra hund och fylldes av sådan kärlek och tacksamhet att hon fortfarande finns hos oss,.
Vi fattade inte hur dålig hon faktiskt var så det hade kunnat gått åt skogen,hemska tanke..
här kommer en bild på hennes vackra rakade mage!